Björn Sandmark bloggar

I efterordet till ”Hisingen. Ön i gränslandet” skriver Martin Ahlstedt att han är ”varken historiker eller författare”. Det är en sanning med modifikation, kanske beror det på att Ahlstedt, verksam som gymnasielärare i svenska, har en naturlig fallenhet för den pedagogiska berättelsen och skriver Hisingens historia på ett sätt som inte gjorts i modern tid.

Den här boken tar med läsaren på en lång resa in i ön Hisingens historia, ända till forntiden, och går på djupet under de olika kungamötena vid olika platser på Göta eller Nordre älv, samtidigt som vi också får följa med ut i varje avkrok av denna ö – en av Sveriges fyra eller fem största beroende på hur man väljer att räkna. Här får vi en interiör i varenda större gård eller mindre, historiskt betydelsefull stuga och anar interiören i ett rum där Karl XII övernattade på väg upp till Fredrikstens fästning, sannolikt också innan ett stopp på Tanums Gestgifveri, som härbärgerade arméledningen under åren kring kriget mot Norge. Kriget som slutade 1718 efter skottet som dödade kungen och som samtidigt blev slutet för den svenska stormaktstiden. För övrigt transporterades den döde kungen ner över Hisingen igen, på vägen tillbaka.

En sak som slår mig är att många personer som åtminstone jag förknippat med centrala Göteborg, inom vallgravarna, i själva verket utspelade sig på Hisingen. Visserligen finns det som förr hette S. A Hedlunds park, nu Hisingsparken i ett gränsområde mellan de gamla socknarna Tuve och Lundby, men att han hade sitt sommarställe i Bjurslätt visste jag inte. Hedlunds betydelse för utvecklingen av Göteborg inom ramen för den s k Göteborgsandan som bland annat resulterade i Göteborgs Högskola och Göteborgs museum är händelser som även dagens göteborgare är skyldiga S A Hedlund ett tack för. Som redaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning höll han den liberala fanan högt.

Detta är bara några små exempel på det rika innehållet i denna bok, ett måste för alla historieintresserade göteborgare. Det finns också geografiska utflykter som beskriver landskapet och dess historiska betydelser, med gärdsgårdar, ängar, vikar och gamla färjeställen som är en användbar handbok även för vandraren.

I den sista betraktelsen av Öxnäs, som jag av en händelse råkat besöka av helt andra skäl, bekräftades det jag trodde när jag åkt förbi ett par gånger – att det är en gammal by som undgick bysprängningen på 1800-talet, och som fortfarande ligger på en höjd med jordbruksmarken runt omkring på ett sätt som man inte så ofta ser i Sverige längre. Sista raden om Öxnäs och i boken formulerar Ahlstedt så här: ”På Hisingen finns något för alla.” Det är bara att hålla med!

Efter Benny Fredrikssons död skrev Leif Zern en kommentar i DN den 18 mars 2018 med slutorden: ”Stadsteatern var hans öde och i det ögonblick den togs ifrån honom skulle han dö.”

Efter att nu ha läst Johan Hiltons bok ” Den siste teaterdirektören. Berättelsen om Benny Fredriksson” är det uppenbart att Leif Zern hade helt rätt. Hilton har skrivit en bok som kommer att finnas kvar under lång tid, inte bara för att den skildrar hela Benny Fredrikssons liv ända fram till dödsögonblicket. Utan också för att den skriver historia om Nordens största teater – Stockholms stadsteater, och dess häpnadsväckande utveckling under 00-talet och dess förvandling till Kulturhuset stadsteatern under Fredrikssons ledning. I den meningen säger den också mycket om Stockholm som teaterstad och blir också en sorts avräkning med ett numera omöjligt sätt att bedriva teaterverksamhet. Jag antar att Hiltons val av titel möjligen också sammanfattar den slutsatsen.

Hilton var i USA och skrev på en annan bok när #MeToo drog igång under 2017 och skriver att han ångrar att han inte försökte nyansera bilden under drevet mot Fredriksson. Vi som var här då teg också, eftersom kraften i drevet var så stark att det var omöjligt att stå emot. Många av oss hörde av sig till Benny, men han svarade aldrig mig. Vi kände inte varandra så väl, vi hade suttit ner ett par gånger och vi var båda med i Svensk Scenkonsts styrelse (Teatrarnas arbetsgivarorganisation) vid den här tiden. Fredriksson satt även i styrelsens presidium och hade därmed stort inflytande över centrala frågor för teatrarna i hela landet. Hur stort insåg jag först efter att jag efterträtt honom i presidiet under tiden fram till årsstämman. När beskedet att han hade tagit sitt liv nådde oss kom en av hans vänner, som under en tid också arbetat med styrelsen, och berättade om vad som hänt och om detaljerna. Det tog två timmar, vi satt som förstenade, det var nästan omöjligt att ta in.

Johan Hilton har gjort ett noggrant journalistiskt arbete och intervjuat hundratals personer, men också vägt de svar han fått på ett bra sätt, Jag tror att det är svårt att komma närmare sanningen i denna mycket komplicerade process. Ett skäl till detta är att han har haft Fredrikssons familj med sig i arbetet och därmed fått tillgång till uppgifter och händelser som ingen annan haft tidigare. 

Det finns mycket att säga om Stockholms stadsteaters utveckling under Bennys ledning, om den fantastiska utvecklingen som gjorde teatern till en medelpunkt i det svenska scenkonstlivet, men det är inte rätt plats att diskutera den saken här. Det enda som behöver sägas nu är att alla som är intresserade av teater måste läsa denna bok.

”All the world’s a stage,

And all the men and women

merely players;

They have their exits and their entrances,

And one man in his time plays many 

parts,…”

“As You like it” (Som ni behagar, akt II, scen VII)

Sedan en tid tillbaka står det klart att Milo Rau (Grundaren av IPM – Institute of Political Murder) och sedan 2018 konstnärlig ledare för den belgiska nationalteatern i Gent, blir konstnärlig ledare för en av Europas största teaterfestivaler,  Wiener Festwochen.

När Rau tillträdde i Gent lanserade han ett program för teaterns estetik de kommande åren – Gentmanifestet – som publicerades i svensk översättning på teaterrummet.se den 23 maj 2018.

Nu har Rau valt en annan riktning, och kl 10 på fredag den 1 mars presenteras årets upplaga av Wiener Festwochen från Imperial Hotel, Kärntner Ring, i Wien. Presentationen kommer att gå att följa i livestream för den intresserade. Man kommer då att proklamera Wiener Festwochen som en Fri republik i Pariskommunens anda, med egen (national-) sång, flagga och revolutionära institutioner.

Lycka till med det!

Mer info på www.festwochen.at